Två späckhuggare (Orcinus orca). Späckhuggaren är den näst största av tandvalarna, efter kaskeloten. Valar och sälar kan stanna mycket längre under vattnet än vi människor, läs om människans dykrespons i svaret nedan. Valarnas och sälarnas fantastiska dykförmåga beror bland annat på att de har mycket större förråd av syre i kroppen än människor. Syret lagras framför allt bundet till hemoglobin i blodet och till myoglobin i skelettmusklerna. Myoglobin är en typ av hemoglobin. Muskler hos valar är mycket mörkt röda av myoglobin. Märkligt nog lagrar de flesta valar och sälar inte syrgas i lungorna. En fördel med detta är att det minskar risken för dykarsjuka ("bends"). Valar och sälar har också en mycket bättre utvecklad dykrespons, se texten nedan, än människor. Men de utnyttjar inte denna respons vid normala dyk, utan först som en reservutväg när de är stressade och syret tagit slut. Courtesy of U.S. National Oceanic and Atmospheric Administration, in the public domain.

Vad händer i min kropp när jag doppar foten i vatten och när jag hoppar i vattnet och dyker?

Vad som händer i kroppen och framför allt hur nervssystemet reagerar beror i väldigt stor utsträckning på vattentemperaturen (och omgivningstemperaturen). Jag har som utgångspunkt i detta svar valt en vattentemperatur som upplevs som kylig. Dock omfattar inte detta svar alla aspekter av nedsänkning av kroppen i vatten, ett väldigt omfattande ämne.

Det autonoma nervsystemet är en del av nervsystemet som styr många funktioner i våra inre organ, bl.a. i hjärta och blodkärl. Det autonoma nervsystemet delas upp i två delar, de sympatiska och parasympatiska nervsystemen.

Vid en stimulering av köldreceptorer i huden på armar eller ben reagerar kroppen allmänt sett med en ökad sympatisk aktivitet. Receptorer är mottagare av sinnesstimuli som är kopplade till nervsystemet. Stimuleringen av köldreceptorerna får till följd att hjärtats slagfrekvens ökar, att blodkärl drar ihop sig och att blodtrycket höjs. Efter en stund kommer det ökade blodtrycket, via blodtrycksreceptorer i artärerna, att utlösa en ökad parasympatisk aktivitet vilket gör att slagfrekvensen återgår mot sitt normala värde. Ibland används köldstimulering av en arm för att utvärdera det autonoma nervsystemets funktion i medicinska sammanhang och detta kallas för ett "cold pressor test".

Man får en annan effekt på nervsystemet om man medan man håller andan doppar hela kroppen i vattnet och på så sätt stimulerar de köldreceptorer som finns i ansiktet. Vid köldstimulering av ansiktet kommer nämligen den parasympatiska effekten på hjärtat att öka. Samtidigt blockeras den sympatiska effekt på hjärtat som orsakas av stimulering av andra köldreceptorer i kroppen. Det innebär att man får en minskad slagfrekvens hos hjärtat. Men man får samtidigt en ökad sympatisk stimulering av perifera blodkärl som gör att de drar ihop sig. Blodtrycket kommer därför att öka något. Detta reflexsystem har samlingsnamnet dykresponsen.

Dykresponsens funktion är att spara på syre, så att de organ som måste ha syre får det, framför allt hjärnan och hjärtat. Blodflödet stryps därför till organ som kan klara sig länge utan syre, framför allt skelettmusklerna, men även många inälvor, till exempel mag-tarmkanalen. Dessa organ skaffar sig energi genom så kallad anaerob andning utan syre under bildning av mjölksyra. Djur som är evolutionärt välanpassade till dykning lagrar mycket syre i blodet och skelettmusklerna. De kan därför dyka mycket länge innan de behöver aktivera dykresponsen.

Läs mer om dykresponsen och om dykande sälar på en annan sida. Läs om dykrekord hos däggdjuren i nästa svar. 2012, 2018.

Johan Andersson och Anders Lundquist

Till början på sidan

Två nordliga näbbvalar (Hyperoodon ampullatus). Näbbvalarna (familjen Ziphiidae) hör till de däggdjur som kan hålla andan mycket länge. Bulan på pannan är den så kallade melonen som fungerar som en akustisk lins. Läs om melonen och valars ekolokalisering på en annan sida. Courtesy of Hilary Moors and World Register of Marine Species under this CC License.

Min son som är fem år ställde frågan, om vilket djur som kan hålla andan längst. Vet du det? Vi gissade på valarna. - Om de längsta och djupaste dyken bland djuren.

En bra fråga! Om vi begränsar oss till däggdjur, så är det vissa arter bland valarna och sälarna som kan hålla andan längst. Enligt en uppgift gjorde en kaskelot (Physeter macrocephalus) ett dyk som varade 1 timme och 52 minuter, enligt en annan ett dyk som varade 2 timmar och 18 minuter. Enligt ytterligare en uppgift gjorde en harpunerad nordlig näbbval (Hyperoodon ampullatus) ett dyk som varade cirka 2 timmar. Många anser dock att dessa tidiga uppgifter är allt för osäkra. Men det är helt klart att kaskeloter kan göra dyk som varar mer än 1 timme. Det samma gäller antarktiska weddellsälen (Leptonychotes weddelli), som kan vara under vattnet åtminstone 1 timme och 10 minuter. För en annan säl, den gigantiska sydliga sjöelefanten (Mirounga leonina), har man uppmätt ett dyk som varade i precis 2 timmar. Näbbvalarna (familjen Ziphiidae) är kanske de bästa dykarna bland däggdjuren. En näbbval, småhuvudvalen (Ziphius cavirostris), innehar det gällande rekordet i dyktid bland däggdjuren. I en studie från mars 2014 fann man att en sådan val, försedd med satellitsändare, stannade under vattnet i 2 timmar och 17,5 minuter. De flesta dyken hos alla de ovan nämnda djuren är dock betydligt kortare.

I den ovan nämnda studien noterade man också ett nytt djupdykningsrekord för däggdjur. Vid ett dyk dök en småhuvudval till ett djup av 2 992 meter. Det tidigare rekordet innehades av en säl, åter igen den sydliga sjöelefanten, och var 2 388 meter. För kaskeloten hittar jag en osäker uppgift om ett dyk ner till 2 250 meters djup. Det måste dock betraktas som mycket sannolikt att kaskeloter kan dyka ner till 2 000-3 000 meters djup. Den sydliga sjöelefanten och småhuvudvalen utmärker sig genom att de har förvånansvärt korta återhämtningsperioder efter de djupa dyken, för småhuvudvalen bara några minuter. Läs om hur kan sälar dyka länge utan att andas och om kaskelotens sonar på andra sidor. Läs också om rekord för dykande kräldjur nedan på denna sida.

Det finns sötvattenssköldpaddor som kan hålla andan under betydligt längre tid, åtminstone 3 månader. Läs om hur sköldpaddor överlever total syrebrist på en annan sida.

Vissa ryggradslösa djur kan gå in i ett vilotillstånd som kallas kryptobios, då livsprocesserna stannar av helt. De kan klara sig i åratal utan syretillförsel. Men eftersom dessa djur inte har lungor, kan man knappast säga att de håller andan. Läs om trögkryparnas kryptobios på en annan sida. 2013, 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Jag undrar hur länge en orm kan hålla andan under vattnet. Kan alla ormar hålla andan under vattnet? Kan ödlor också hålla andan under vattnet och i så fall hur länge?

Det finns väldigt många arter av ormar och ödlor. Hos de allra flesta av dem har man inte undersökt förmågan att hålla andan. Ormar och ödlor som lever i torra områden kan sannolikt inte hålla andan särskilt länge. Ormar som gärna rör sig i vatten och kanske dyker, till exempel vanlig snok, kan troligen hålla andan under längre tid.

De ormar som kan hålla andan längst är havsormarna, som lever hela sitt liv i vatten. Det finns en studie av arten Pelamis platurus. Frivilliga dyk hos denna orm varade i mer än 2 timmar och var ofta längre än 1 timme. Det längsta dyket varade i 2 timmar och 13 minuter. Denna orm kan alltså hålla andan i mer än 2 timmar. Men den andas inte bara med lungorna. Den tar upp åtminstone 30 procent av det syre den behöver genom huden. Under långa dyk ökar den antagligen syreupptaget genom huden, kanske genom att öka hudens blodflöde. Merparten av den koldioxid ormen producerar avges genom huden. Läs om havsormar och se en video på en annan sida.

Jag hittar inte mycket information om ödlor. Men jag skulle gissa att havsleguanen på Galapagosöarna är den ödla som kan hålla andan längst. Den lever på havsalger, som den betar av, medan den dyker under vattnet. I en studie fann man att frivilliga dyk varade mellan 1 minut och 13,6 minuter. Men den kan sannolikt stanna under ytan betydligt längre. Läs mer om havsleguanen på en annan sida.

Havssköldpaddor kan också hålla andan mycket länge. Läs om dykande havssköldpaddor i nästa svar samt om rekord för dykande däggdjur ovan på denna sida. Men alla dessa djurs förmåga att hålla andan är usel, om man jämför dem med vissa sötvattenssköldpaddor. De kan hålla andan i åtminstone 3 månader, troligen 5 månader! Läs om hur sköldpaddor överlever total syrebrist på en annan sida. 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Har en fråga. Hur djupt kan en sköldpadda dyka? Tacksam för svar.

I en 2004 publicerad artikel i Animal Behaviour rapporteras det djupaste kända dyket för en reptil. Det gällde en havslädersköldpadda (Dermochelys coriacea) som genomförde ett 54 minuter långt dyk ner till 626 meters djup. Normala dyk hos denna sköldpadda är dock kortare (mindre än 40 minuter) och mindre djupa (mindre än 200 meter). 2011, 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Sälen kan stänga näsborrarna när den dyker. Lägg märke till de välutvecklade morrhåren som sälar kan använda för att hitta i grumligt vatten. Läs om hur sälar kan spåra ätbara fiskar med hjälp av sina morrhår på en annan sida. Copyright 1996 Corel Corporation.

Hur andas sälar?

Sälar andas med lungor på samma sätt som människor. De kan inte andas under vatten utan måste hämta syre ur luften och hålla andan då de är under vatten. De kan blåsa ut och andas in ny luft mycket snabbare än människan och därför behöver de inte ha nosen över vattenytan mer än en mycket kort stund. Under vattnet stänger de till sina näsborrar för att hindra vatten att komma in, något som inte människan kan göra. De kan hålla andan i mer än 15 minuter, men normalt dyker de bara några minuter. Några sälar, till exempel Weddellsälen i Antarktis, simmar mellan hål i packisen och kan då hålla sig under vattnet i mer än 1 timme. Läs mer om dykande sälar här. 2001.

Johan Andersson
Boris Holm

Till början på sidan

Hejsan! Vi är två knäppa flickor som har världen konstigaste fråga. Vi undrar om delfiner kan drunkna?

Det kan de. Delfiner är ju däggdjur som andas luft. De drunknar, om de inte kan komma upp till ytan för att andas. Tyvärr dör många delfiner av just denna orsak när de fastnar i fisknät. Å andra sidan har man iakttagit hur sjuka delfiner kan få hjälp av andra delfiner för att komma upp till ytan och andas.

Till skillnad från de flesta andra däggdjursungar så föds delfiners ungar oftast med stjärten först och huvudet sist. Man tror att detta minskar risken att de ska få in vatten i luftvägarna medan de föds. Mamman får ofta hjälp av en annan delfin, en "barnmorska", vid födseln. 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En bardval andas ut innan den dyker. På serieteckningar ser man ofta valar spruta ut vatten ur näsborrarna upptill på huvudet, de så kallade blåshålen. Men valar tar inte in vatten i näsgångarna när de andas. Blåshålen är stängda när de dyker. Den så kallade blåst, som man ser när valar andas ut, innehåller en dimma av små vattendroppar, något som framgår av bilden ovan. Dimman bildas genom att vatten i gasform, alltså vattenånga, kondenserar till flytande vatten, när den varma utandningsluften kyls ovanför blåshålen. Det är precis samma fenomen som vi själva kan åstadkomma, när vi andas ut en kall vinterdag. På bilden ser man två dimfontäner, en från vardera av bardvalens två blåshål. Courtesy of the U.S. National Oceanic and Atmospheric Administration, in the public domain.

Kan valar andas med munnen likväl som genom blåshålet?

Valar inklusive delfiner kan faktiskt inte andas genom munnen.

Hos nästan alla däggdjur korsar luftens väg genom kroppen födans väg. Luften passerar näshålan, svalget (pharynx) och struphuvudet (larynx), innan det når luftstrupen (trachea) framtill i halsen. Födan passerar munhålan och svalget, innan det når matstrupen (esophagus), som löper bakom luftstrupen i halsen. Både luften och födan passerar således genom svalget. Läs mer om luftens och födans väg hos däggdjur på en annan sida.

Hos valarna är luftens väg märkligt nog helt skilt från den väg födan tar. Fördelen med detta är att vatten inte kan passera ner i lungorna, när djuren sväljer sin föda. Näsborrarna kallas blåshål och är förflyttade från nosen till huvudets ovansida. Detta underlättar andningen, när valarna simmar upp till ytan för att få luft. Vid dykning stängs blåshålen med hjälp av så kallade näspluggar, så att vatten inte kommer in i luftvägarna.

Bardvalarna har två blåshål. Tandvalarna har bara ett blåshål, som mynnar i en kammare. Från bardvalarnas två blåshål och från tandvalarnas enda kammare löper två näsgångar. Främre delen av skallen är tillplattad från ovansidan. Näsgångarna passerar därför först genom mjukvävnad, innan de går in genom två öppningar i skallen. Där mynnar de i en del av svalget, som är avgränsad från och utan förbindelse med resten av svalget. Därifrån når luften struphuvudet och sedan luftstrupen. Ett flertal luftsäckar ansluter till tandvalarnas näsgångar. Bardvalarna har bara en luftsäck, belägen under struphuvudet. Dessa säckar kan dras ihop med hjälp av muskulatur i väggarna. Deras funktioner är dåligt utredda och det finns flera hypoteser. Troligen har de funktioner vid ljudproduktionen, både hos tandvalar och bardvalar.

Läs också artikeln "Varför har vi två näsborrar? Om luktsinne, landliv och inre näsöppningar" på en annan sida. 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Har valar simblåsa trots att de inte är fiskar?

Nej, valar har inte simblåsa. Simblåsans funktion är att öka fiskars flytförmåga. Läs om simblåsan på en annan sida. Landryggradsdjuren, inklusive valarna, utvecklades ur en lungförsedd fiskgrupp. Valarna har naturligtvis kvar sina lungor, men lungornas betydelse för flytförmågan är inte helt klar. Många valar tycks andas ut när de dyker. En orsak till detta är att fyllda lungor skulle ge alltför stor flytförmåga och försvåra dykning neråt i vattnet. På större djup trycks lungorna ihop helt och lungluften hamnar i de övre luftvägarna, som ofta är benförstärkta så att de motstår vattentrycket. Läs mer om tryckeffekter på dykande valar på en annan sida.

Fett har lägre densitet ("täthet") än vatten och valarna har ett stort fettförråd i späcklagret under huden. En funktion hos späcklagret kan vara att minska kroppens densitet ("täthet") och därmed ge flytförmåga. Den kanske viktigaste funktionen hos späcklagret är dock värmeisolering. Kaskelotens nos innehåller det väldiga fettfyllda spermacetiorganet. Detta användes möjligen för att reglera flytförmågan. Troligare är dock att det används för att fokusera ljudstrålen, när kaskelotten letar efter ätbara bläckfiskar med sin sonar. Läs mer om spermacetiorganet på en annan sida.

Vissa hajar använder ett fettliknande ämne som kallas skvalen för att få flytförmåga. Skvalenet har en lägre densitet än saltvatten. Det lagras i levern som kan vara kraftigt förstorad och uppta 20 procent av kroppsvikten. 2008, 2012, 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.