Isbjörnar kan vara sömniga, men det är bara dräktiga honor som går i ide. Här har dock honan med sina ungar redan lämnat idet. Courtesy of Brocken Inaglory from Wikimedia Commons under this GNU License.

Vi har en livlig debatt här på jobbet huruvida isbjörnar går i ide eller inte. Hoppas på svar.

Dräktiga isbjörnshonor går alltid i ide och ungarna föds i idet (precis som hos vår brunbjörn). Honorna gräver en stor kammare i snö eller jord. Till kammaren leder en lång ingångstunnel vars öppning ligger lägre än kammaren, så att den varma luften inte lämnar kammaren. Liksom våra brunbjörnar går isbjörnshonorna inte i en äkta vinterdvala. Nedan på denna sida kan du läsa om äkta vinterdvala. Den innebär att kroppstemperaturen blir lägre än 10 °C och att ämnesomsättningen sänks extremt mycket. Detta gör att det upplagrade reservfettet räcker längre, således hela vintern. Björnar sänker bara kroppstemperaturen med några grader och ämnesomsättningen sänks betydligt mindre än hos äkta vintersovare. Detta har dock nyligen ifrågasatts, se nästa svar.

Icke dräktiga isbjörnshonor och isbjörnshannar går inte regelbundet i ide, men tycks göra det i vissa situationer och under kortare perioder. 1999, 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Två grizzlybjörnar (Ursus arctos horribilis) i nationalparken Yellowstone i USA, troligen en hona med en äldre unge. Grizzlyn räknas som en underart av brunbjörnen. Namnet syftar på att pälsen hos äldre djur grånar. Vår svenska brunbjörn tillhör underarten Ursus arctos arctos. Courtesy of Chris Servheen and the United States Fish and Wildlife Service, in the public domain.

Hur mycket sänker en björn ämnesomsättningen när den går i ide?

Undersökningar av svartbjörnar i Nordamerika under vinterdvalan har visat att kroppstemperaturen sänks till 31-35 °C och hjärtats slagfrekvens till 8-12 slag per minut (från 50-60 slag per minut). Syrgaskonsumtionen är ca 30 procent av vilokonsumtionen i vaket tillstånd. Detta ska jämföras med djur som går i äkta torpor (dvala med kraftigt sänkt kroppstemperatur) på årsbasis (t.ex. hibernering, se nedan på denna sida). eller på dygnsbasis (t.ex. den nattliga dvalan hos kolibrier). Dessa djur kan ha en syrgaskonsumtion som är 2-5 procent av den i vila. Syrgaskonsumtionen används som ett mått på ämnesomsättningen (metabolismen).

I en ny undersökning från 2011 studerade man svartbjörnar under hela vinterdvalan. Man fann att kroppstemperaturen varierade mellan 30 och 36 °C, att hjärtats slagfrekvens var 9-20 slag per minut och att syrgaskonsumtionen var ca 25 procent av vilokonsumtionen i vaket tillstånd. Dessa siffror överensstämmer i stort sett med den studie som beskrevs ovan. Man framhöll emellertid att syrgaskonsumtionen i absoluta tal, mätt per kg djur, var ungefär lika låg som hos äkta hibernerare, se nedan på denna sida. Ett intressant fynd var också att den sänkta syrgaskonsumtionen i mycket liten grad berodde på sänkningen i kroppstemperatur. I stället handlade det om en aktiv hämning av ämnesomsättningen. Detta skulle kunna innebära att björnar är mer lika äkta hibernerare än man tidigare menat. 1998, 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Hej! Jag vill gärna ha en beskrivning om björnens vintersömn. Hur kan björnungarna klarar den märkliga processen som sker under vintern i idet? Tack på förhand.

Det har inte gjorts många studier av björnungar i idet. Sådana undersökningar är säkert spännande. Det är lätt att väcka den björn som sover. Björnar kan vakna upp ganska lätt under vintersömnen och spänningsfaktorn kan tänkas bli alltför hög, om ungarna skriker så att honan vaknar. Björnungarna som föds i idet får sina behov av vatten och näring tillfredsställda av modersmjölken. Om de inte klarar av att upprätthålla kroppstemperaturen, får man förmoda att honan också värmer dem.

Våra svenska brunbjörnars iden kan vara av flera slag. Steniden finns inuti grottor eller klyftor i berget. Jordiden gräver björnen ut själv, gärna under ett rotvalv. Korgiden är i snår täckta av snö och används troligen bara i nödfall. Björnen bäddar ett underlag av växtdelar som kan bestå av granris eller björkris täckt av mossa. Underlaget gör att björnen inte förlorar så mycket värme till den kalla marken. Texten fortsätter under videon.

Det finns mycket mer intressant att berätta om björnars vintersömn. Det följande bygger till stor del på en studie av vintersovande svartbjörnar i Minnesota.

Björnar sänker kroppstemperaturen med bara några få grader under vintersömnen, till skillnad från de mindre djur som går i en äkta vinterdvala. t.ex. igelkottar och fladdermöss. Man kan fråga sig varför. Men stora djur som björnar har mycket lägre ämnesomsättning än mindre djur. Med detta menar jag att ett kilo björn behöver mycket mindre energi per dygn (från födan eller kroppens fettförråd) än ett kilo igelkott. Dessutom har större djur mycket mindre yta i förhållande till sin volym vilket gör att värmeförlusterna per kilo björn är mycket mindre än värmeförlusterna per kilo igelkott. Du kan läsa mer om kroppsytans betydelse på en annan sida. Läs också om nya rön i föregående svar.

Detta innebär att kroppens energiförråd i form av fett räcker mycket längre för en björn än för en igelkott. Björnen klarar vintern med en relativt liten minskning i kroppstemperaturen som ger en liten sänkning av ämnesomsättningen. För att igelkotten ska klara vintern måste den sänka kroppstemperaturen och därmed ämnesomsättningen mycket kraftigt. Djur som går i äkta vinterdvala håller ofta kroppstemperaturen lägre än 10 °C.

Men om björnen sänkte kroppstemperaturen lika mycket som igelkotten, skulle den spara mycket energi och den skulle inte behöva "äta upp sig" lika mycket inför vintersömnen. Varför går den inte i äkta vinterdvala? Svaret är förmodligen att uppvärmningstiden efter dvalan skulle bli alltför lång. Det skulle ta cirka ett dygn för en björn att värma upp sig från 5 °C till cirka 37-38 °C och uppvärmningen skulle varit mycket kostsam.

Eftersom björnen inte dricker under vintersömnen, skulle man kunna tro att den så småningom börja lida vattenbrist och blir törstig. Märkligt nog är det under större delen av vintern troligen precis tvärtom! Det bildas nämligen vatten vid nedbrytningen av fettförråden, s.k. metabolt vatten. Detta är något som gäller för alla organismer. En människa producerar några deciliter vatten per dygn vid nedbrytningen av födan. Men som alla vet klarar vi oss inte på det metabola vattnet, utan vi måste dricka vatten dessutom. Björnen i idet däremot klarar sig på det metabola vatten den bildar, eftersom dess vattenförluster (som främst sker via andningen) är mycket små. Det kan till och med vara så att björnen producerar mer vatten än vad den kan göra sig av med via andningen!

Vad är det då som begränsar vintersömnens längd? Vaknar björnen upp av hunger när energiförråden tar slut? Egendomligt nog är det inte så! Men mot slutet av vintern börjar fettförråden sina och björnen måste börja bryta ner proteiner i allt större utsträckning. Vid nedbrytning av proteiner bildas urinämne som kan bli giftigt om halten i kroppen blir för hög. Björnen måste då börja göra sig av med urinämnet via urinen. När produktionen av urin ökar förlorar björnen mycket vatten och blir uttorkad. Så det är törst snarare än hunger som driver björnen ut ur sitt ide! 2000, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Den nordamerikanska svartbjörnen (baribalen; Ursus americanus). Studierna av björnars vinterdvala, som beskrivs på denna sida, har gjorts på denna art eller brunbjörnen (Ursus arctos). Brunbjörnen finns både i Nordamerika och Eurasien. Svartbjörnen är vanligen helsvart med brun nos. Enstaka helbruna individer kallas kanelbjörnar. Courtesy of Jim Martin, in the public domain.

Jag håller på med ett inslag om hur björnar kan gå i ide, och har hämtat information från din sajt. Intressant sida för övrigt! Vet man hur det kommer sig att björnarnas muskelmassa inte helt förtvinar och deras skelett inte bryts ner och blir skört efter så lång tids passivitet i idet?

Som du påpekar klara björnar av sin vintervila utan någon omfattande nedbrytning av muskler och skelett. Människor som tvingas till orörlighet på grund av sjukdom, liksom astronauter som vistas länge i tyngdlöst tillstånd, drabbas av en drastiskt minskad muskelmassa och ett kraftigt försvagat skelett. Muskelmassan minskar också hos svältande människor.

Man vet fortfarande mycket lite om björnarnas försvarsmekanismer mot denna så kallade atrofi hos muskler och skelett, men forskning pågår.

Genaktivitet i muskler och lever hos vintervilande björnar har studerats. Aktiviteten ökar hos en rad gener vars proteinprodukter är inblandade i musklernas proteinsyntes. Samtidigt minskar aktiviteten i gener som stimulerar leverns produktion av urinämne (urea). När proteiners aminosyror bryts ner måste deras kväveinnehållande aminogrupper omvandlas till urinämne som avges via urinen. Eftersom urinämne bara kan bildas i levern, tyder detta på att nedbrytningen av proteiner är låg. Dessutom kan bildat urinämne hos björnar omvandlas och dess kväve återanvändas för syntes av aminosyror, troligen med hjälp av mikroorganismer i mag-tarmkanalen.

Muskelatrofi hos vintervilande björnar tycks således förhindras både genom stimulerad proteinsyntes och genom minskad proteinnedbrytning i musklerna. Samtidigt tillgodoses kroppens energibehov nästan uteslutande genom nedbrytning av fett från fettvävnaden. Fastande människor, däremot, börjar redan efter några timmar eller dagar bryta ned proteiner för att utvinna energi ur de frigjorda aminosyrorna. Detta sker framför allt i musklerna.

Björnarna ligger inte stilla i idet, de rör på sig. De kan till och med aktivera frossbrytningar när kroppstemperaturen blir för låg. Detta är ytterligare en faktor som skulle kunna förhindra muskelatrofi.

Man vet nästan ingenting om hur inträdet i vintervilan och de ovan beskrivna ändringarna i ämnesomsättningen regleras. Troligen sker det via hormoner, men man har ännu inte lyckats identifiera någon faktor i blodet som är inblandad. Forskningsområdet är av stort medicinskt intresse och skulle kunna leda till nya behandlingsmetoder vid sjukdomar som åtföljs av muskelatrofi och skelettatrofi. 2012, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Ingången till ett björnide i USA. Här tycks inte finnas några ventilationsproblem, trots det tjocka snötäcket . Annorlunda är det när idet är helt täckt av tjock snö. Courtesy of Wisconsin Department of Natural Resources under this CC License.

Jag undrar hur björnen kan klara sig i ett översnöat och därmed oventilerat ide under hela vintern utan att få syrebrist eller koldioxidförgiftning. Eller diffunderar syre och koldioxid genom snötäcket?

En bra fråga. Björnar minskar i och för sig sin syrekonsumtion under vinterdvalan, men de är ändå stora djur som behöver mycket syre och avger mycket koldioxid. Jag har letat på litteraturdatabaserna, men har inte hittat någon information. Man kan tycka att gasutbytet skulle kunna bli ett problem, i synnerhet om idet ligger i en djup jordhåla. Grizzlybjörnar uppges kunna gräva iden i form av djupa jordhålor. Svenska brunbjörnar anges dock använda rätt enkla iden. De kan bland annat bygga en rishög, krypa ner mellan stenblock eller gräva ett hål under en gammal myrstack eller en rotvälta. Men, som du påpekar, borde ett tjockt snötäcke leda till syreproblem. Gasutbyte via diffusion genom ett snötäcke kan inte ske, inte ens om snötäcket är tunt. Isbjörnshonor gräver djupa iden i snön. Enligt en uppgift har isbjörnarna ventilationshål, enligt en annan har de det inte.

Temperaturskillnaden mellan björnen och omgivningen ger upphov till uppåtledande luftströmmar genom så kallad fri konvention, på samma sätt som vid ett värmelement. Om ventilationshål finns, skulle detta kunna leda till luftutbyte. Men ofta finns inte ventilationshål. Då är det en gåta hur björnen klarar sig. 2018.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En hasselmus (Muscardinus avellanarius). Den är ett av de svenska däggdjur som går in i en äkta vinterdvala med mycket låg kroppstemperatur, läs om sådan hibernering i svaret nedan.      Hasselmusen känns igen på den kraftigt ullhåriga svansen, den vackert rödbruna färgen på ryggen, de stora öronen och de pigga pepparkornsögonen. I Sverige finns den i Götaland och Svealand, men bara i små områden, ofta vitt skilda från varandra. Den är en duktig klättrare, som bygger sommarbon i buskage, trädhål eller fågelholkar. Vinterdvalan tillbringas i vinterbon i marken, ofta under en stubbe, en rot eller en sten. Hasselmusen är inte akut hotad, men det behövs åtgärder för att skydda lämpliga hasselmusbiotoper. Courtesy of Danielle Schwarz from Wikimedia Commons under this GNU License.

Jag vill veta om hibernation hon djur, framför allt vad som sker innan, under och efter dvala i deras kropp och hur de kan klara av dvalan.

Äkta hibernering (vintertorpor) hos däggdjur innebär att kroppstemperaturen under vintern tillåts sjunka nära nog till omgivningens temperatur, på vintern under 10 °C. Detta sker ofta genom att djuren helt enkelt slutar att genom ökad värmeproduktion försvara kroppstemperaturen. Kroppstemperaturen sjunker då neråt, mot omgivningens temperatur. Som en följd av temperatursänkningen minskar ämnesomsättningen kraftigt och kroppens energibehov blir därmed mycket mindre. Mycket energi sparas också genom att djuret inte längre behöver reglera sin kroppstemperatur på en högre nivå än omgivningens. Regleringen av kroppens temperatur aktiveras dock om kroppstemperaturen skulle bli farligt låg, nära fryspunkten. Vissa djur vaknar i en sådan situation. Hibernerarna förlorar alltså inte kontrollen över sin kroppstemperatur. Igelkotten bibehåller sin kroppstemperatur vid 5-6 °C även när den yttre temperaturen sjunker under denna nivå och djuret undviker därigenom att frysa till is, något som hade lett till döden.

Enligt nyare rön reglerar vissa hibernerande djur kroppstemperaturen hela tiden, alltså även vid temperaturer högre än de som kan ge frostskador.

Hibernering sparar, som förklarats ovan, energi. Det är billigt ur energisynpunkt att ligga i dvala och leva sparsamt på det fettförråd som byggts upp under en period med god födotillgång. Det hade varit betydligt kostsammare (eller till och med omöjligt) att förbruka energi på att hålla en hög kroppstemperatur i vinterkylan och samtidigt vara tvungen att leta efter mat när det råder födobrist. Hibernerare lägger inför vinterdvalan upp stora fettförråd i sin kropp. Hibernerare kan sägas vara de enda djur som blir överviktiga under naturliga förhållanden! Men det rör det sig förstås om en funktionell och livsnödvändig övervikt. Texten fortsätter under bilden.

Huvudet tillhör dvalnattskärran (Phalaenoptilus nuttallii) som är den enda kända fågel som går in i äkta vinterdvala. De är rätt lik vår svenska nattskärra (Caprimulgus europaeus) som flyttar till de tropiska delarna av Afrika inför vintern. Nattskärrornas spräckliga fjäderdräkt ger dem utmärkt kamouflage. De är aktiva under skymningen och på natten. Då använder de sina stora ljuskänsliga ögon och sitt stora gap, när de i flykten fångar insekter. Notera de borstliknande fjädrarna runt näbben. De anses skydda ögonen vid insektsfångsten. Courtesy of Ken-ichi Ueda from Encyclopedia of Life under this CC License.

Hibernering innebär också att vattenförlusterna kraftigt minskar. Detta beror bl.a. på att ventileringen av lungorna minskar när syrgasbehovet är lägre och på att den kallare utandningsluften rymmer mindre vattenånga. Vattenförlusterna via utandningen blir då mycket små.

Tack vare de små förlusterna av energi och vatten, kan vissa hibernerande djur klara vintern utan att äta och dricka. Men nästan alla hibernerare höjer då och då under vintern kroppstemperaturen och är vakna under korta perioder. Man vet inte vilken funktion de vakna perioderna har, men man misstänker att de är nödvändiga för att reparera skador som den låga ämnesomsättningen orsakar i nervsystemet.

Äkta hibernering förekommer hos små och medelstora djur. Bland svenska däggdjur går igelkotten, hasselmusen och fladdermössen i äkta vinterdvala. Inga svenska fåglar går i vinterdvala. Så vitt man vet är den nordamerikanska dvalnattskärran (Phalaenoptilus nuttallii) den enda fågel som uppvisar äkta hibernering.

När hiberneraren ska vakna måste djuret höja kroppstemperaturen till den normala på cirka 37-38 °C. Detta sker genom en kraftigt ökad värmeproduktion i musklerna eller i det bruna fettet. Musklerna producerar värme med hjälp av skakningar ("frossbrytningar"), muskelkontraktioner som kan ske utan att djuret rör på sig. Det bruna fettet är en speciell typ av fettvävnad som finns hos däggdjur och fungerar som ett "biologiskt värmeelement". Texten fortsätter under bilden.

En fettcell från brunt fett hos en gerbil. Det bruna fettet producerar värme, bland annat hos däggdjur som vaknar från en äkta vinterdvala. En brun fettcell innehåller många små fettdroppar, i stället för den enda stora droppe som finns i en vanlig fettcell. På bilden syns cellens fettdroppar omgivna av ett tunt kraftigt rödfärgat skikt av cytoplasma. Runt cellen syns delar av andra fettceller. Fettet i dropparna har lösts ut. Det man ser är alltså tomrummet som fettet lämnat kvar. Läs mer om brunt fett på en annan sida. Färgat ljusmikroskopiskt preparat. Courtesy of Richard J. Harris and © BIODIDAC.

Björnen och grävlingen uppvisar en annan typ av vinterdvala ("vinterletargi") som inte brukar betraktas som en äkta hibernering. De sänker kroppstemperaturen relativt lite, som mest till cirka 30 °C. Nya rön tyder dock på att svartbjörnars vinterdvala är mer lik äkta hibernering än man tidigare trodde. Läs mer om björnars vinterdvala ovan på denna sida. 2000, 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Det amerikanska skogsmurmeldjuret (Marmota monax; "ground hog", "wood chuck"). Den går in i äkta vinterdvala. Till detta ändamål gräver den djupa jordhålor ner till tjälfri nivå. Den är föremål för festligheter i delar av USA, där man firar "Ground Hog Day" den 2 februari. Enligt traditionen ska murmeldjuret, om det kommer upp ur sin håla denna dag och solen lyser, återvända ner igen, eftersom det sett sin skugga. I så fall blir våren sen. I själva verket är det andra faktorer som bestämmer avbrytandet av djurs vinterdvala, läs om det i svaret nedan. Courtesy of E. Monk, from Encyclopedia of Life under this CC License.

Jag funderar på vad som får djuren att vakna ur sin vinterdvala. Är det temperaturen, längden på dvalan eller ljuset?

Alla de faktorer du nämner spelar en roll. Det finns dock stora skillnader mellan olika däggdjursarter. Vi talar här om hibernering, det vill säga äkta vinterdvala då djuren mycket kraftigt sänker sin energiomsättning och sin kroppstemperatur.

Det finns en årsrytm, en cirkannuell rytm, hos många hibernerare. Denna rytm bestämmer när djuren ska inleda och avsluta vinterdvalan. Den är inneboende och finns kvar i fler år även när alla miljöfaktorer, som dagslängd och temperatur, är konstanta. Man kallar en sådan rytm frilöpande. Hibernerarnas frilöpande rytm har oftast en period som är nära, men inte exakt lika med, ett år.

Den frilöpande cirkannuella rytmen påverkas oftast mycket lite av dagslängden. Hos en del arter påverkas den emellertid av dygnsrytmen under en kort period på sommaren. Man kan förmoda att dygnsrytmen då kan fungera som en tidgivare som korrigerar årstidsklockan. Hos många arter kan yttertemperaturen påverka den cirkannuella rytmen. Kyla under våren kan göra att årstidsklockan går långsammare. Djuren avslutar då sin dvala senare på våren, något som naturligtvis är funktionellt. Kyla under hösten kan ibland göra att djuren äter mer och snabbare skaffar sig det fettförråd som de lever på under dvalan. Höstkyla kan också göra att djuren går in i vinterdvalan tidigare.

Man vet inte hur årstidklockan fungerar. Den frilöpande dygnsklockan, den cirkadianska klockan, består av ett antal gener och deras proteinprodukter. Proteinet från en gen kan påverka aktiviteten hos en annan gen, vars protein i sin tur kan påverka den första genens aktivitet. Detta leder till återkopplingsslyngor med en nära nog konstant rytm. Årstidklockan hos hibernerare fungerar oberoende av dygnsklockan, men den är möjligen uppbyggd på ett liknande sätt.

Vissa djur som lever i mildare klimat är så kallade opportunistiska hibernerare. De går in i dvala när det är brist på föda eller när vädret blir dåligt. Hos dem spelar årstidklockan alltså liten eller ingen roll. Om dessa djur får ständig tillgång till föda i en behaglig miljö, går de aldrig i vinterdvala.

Slutligen bör nämnas att inga hibernerande djur ligger i dvala hela vintern. De vaknar då och då upp ur dvalan, antar normal kroppstemperatur och är aktiva eller försänkta i vanlig sömn under en kort period, för att senare återgå till vinterdvalan. Detta kostar mycket energi. Hos en jordekorre har man visat att dessa uppvaknandeperioder står för 70 procent av energiomsättningen under vinterdvalan. Sannolikt är dessa perioder nödvändiga, men man vet inte vad de har för funktion. Möjligen behöver nervsystemet eller immunsystemet då och då återställas på något sätt. Men man har, som sagt, ingen aning. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

"Ibland flarn och snigelspott / traskar tryggt en igelkott" kväder de store lundensiske humoristen Falstaff, fakir (Axel Wallengren). Igelkotten (Erinaceus europaeus) övervintrar i äkta vinterdvala. Den bygger då ett bo av löv och annat växtmaterial, ofta under en buske. Den finns i södra Sverige upp till södra Norrland och längre norrut i Norrlands kustland. Den är Gotlands landskapsdjur, men har sannolikt inte tagit sig dit själv, utan införts av människan. Courtesy of Jörg Hempel from Encyclopedia of Life under this CC License.

Vi är en familj som undrar över svenska djur. Vilka går i ide? Händer det är djuren "luras ut" för tidigt vid mild vinter och vad händer i så fall? Tacksam för svar.

Som omtalas i föregående svar, är det bland svenska däggdjur bara igelkotten, hasselmusen och fladdermössen som uppvisar äkta vinterdvala, medan björn och grävling uppvisar så kallad "vinterletargi".

Jag vet inte hur det är med de andra djuren, men hos igelkotten utgör temperaturen i miljön och dagslängden signaler till att gå in i dvala och till att vakna upp. Andra faktorer spelar också en roll. Det skulle kunna finnas en risk att djuret vaknar för tidigt under en lång mildperiod på vintern och dör. Men risken är förmodligen liten. Kottarna vaknar faktiskt normalt flera gånger under vintern och kan då till och med byta bo. Igelkottar som skaffat sig ett alltför litet fettförråd kan däremot dö eller tvingas att vakna för tidigt. Kalla vintrar dör förmodligen många igelkottar på grund av att det upplagrade fettet inte räcker till. Detta är troligen en betydligt större risk för dem än att de av misstag skulle vakna för tidigt och bidrar till fler igelkottars död än biltrafiken.

Läs även svaret på föregående fråga. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till vänster syns en palolomask. Läs i svaret nedan hur jag har kommit på den excentriska idén att illustrera en fråga om björnar med maskbilder. Segmenten i den bakre delen av maskens kropp (nederst på den vänstra bilden) är annorlunda utformade än i den främre. De bakre segmenten innehåller könscellerna. Till höger svärmar maskens bakkroppar. Courtesy of Wikimedia Commons (left). Courtesy of the ARC Centre of Excellence for Coral Reef Studies which undertakes world-best integrated research for sustainable use and management of coral reefs.

Jag har hört att björnarna vaknar samtidigt, det vill säga samma dag och att denna dag inträffade för några dagar sedan. Detta har dock väckt hetsig diskussion på jobbet. Snälla, kan du svara på detta?

Alla björnar vaknar inte samtidigt. Detta skulle knappast heller vara någon fördel med ett sådant beteende. Dessutom vaknar alla björnar till då och då under vintern.

I djurvärlden finns det dock många exempel på beteenden som sker på samma eller nästan samma dag hos många individer samtidigt. Det handlar då ofta om fortplantning. För vattenlevande djur som leker genom att släppa ut könscellerna i vattnet är det en stor fördel om många hanar och honor samlas samtidigt på samma plats. Hos havsdjur är dessa fortplantningsbeteenden ofta cirkalunara, vilket innebär att de styrs av månens faser.

Berömd är palolomaskens (Palola viridis) lek i Söderhavet, bland annat vid Samoa och Fiji. Dessa havsborstmaskar lossgör bakre delen av kroppen, som hos honorna är fylld med ägg, hos hannarna med spermier. Bakkroppen, som har ögon men saknar huvud, simmar upp till ytan där könsprodukterna släpps ut och fortplantningen äger rum. Detta sker under två dagar i oktober och två dagar i november. Dessa dagar är kopplade till månens cykel. Naturligtvis måste samtidigheten i ett sådant beteende vara stor, annars skulle arten dött ut. Maskarnas framdelar blir kvar på bottnen och bildar i regel nya bakkroppar till nästa år. Polynesierna betraktar bakkroppar av palolomaskar som en delikatess och de samlas i stora skaror för att fånga dem. Det är som en kräftpremiär hos oss. Smaken lär påminna om äkta kaviar. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Ekorren (Sciurus vulgaris) är aktiv även under vintern. Den går inte i vinterdvala, även om den tillbringar mycket tid i sitt vinterbo. Courtesy of Tomi Tapio from Wikimedia Commons under this CC License.

När jag var barn hörde jag talas om att ekorren gick i dvala på vintern. Nu kan jag inte hitta någon information om detta när jag läser i böcker om ekorrens liv och leverne. Så min fråga är: går ekorren i dvala under den kallaste delen av vintern?

Ekorren går inte i vinterdvala, utan är aktiv hela vintern. Den äter helst hasselnötter samt frön från grankottar och tallkottar. På vintern utnyttjar den förråd av nötter och frön som den lagrar i särskilda gömslen på hösten. Men kottarna är tillgängliga hela vintern, så den är inte helt beroende av förråden. Den anlägger en tjock välisolerande vinterpäls som förr användes mycket som pälsverk (gråverk). Under vintern tillbringar den mycket tid i sitt bo som är väl isolerat. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.